1

Your cart is empty.

100% Alpackaull. Svensk design. Bolivianskt hantverk.

27 Mar '14

Väverskan i bergen

Posted by HB LoV
Högt uppe på bergsplatån i El Alto, långt in i myllret av vägar och hus som ständigt förnyas, byggs om och flyttas i Sydamerikas snabbast växande stad, hittar vi tillslut hem till Theofila, väverskan. 
 
Vävningshantverket har gått i arv i generationer i Theofilias familj. Theofila är mycket skicklig och leder arbetsgruppen som består av bland annat hennes bröder. Bolivia behöver verkligen fler kvinnor i ledarpositioner. Det är fortfarande väldigt ovanligt, speciellt när det är män med i arbetsgruppen. Just vävning har dessutom en tradition av manliga hantverkare, till skillnad från stickning och andra textilhantverk. Så mycket roligare att det går så bra för Theofila och hennes grupp!
 
För att underlätta arbetet har gruppen byggt egna verktyg; den här spolmaskinen har en liten motor med en pedal som Mario har byggt.
  
Mario visar hur man rullar upp garn på spolen. Alla i gruppen hjälps såklart åt med beställningarna, men Mario tycker bäst om att väva filtar med svåra mönster.
 
Sixto tycker det är roligast att väva scarfsar. Under tiden vi är där sätter han upp en helt ny väv (bara det ett helt litet projekt tycker undertecknad....) och sätter sedan igång att väva i en rasande fart. Fötterna dansar i taktfast rytm, händerna nästan flyter fram över väven. Innan studiebesöket är över är scarfsen färdig.
  
Lyckades fånga den snabba spolen på bild.
 
Vävstolarna har gruppen byggt själva, med hjälp av bland annat gamla bildelar. 
 
 
 Genom att vara anslutna till World Fair Trade Organization garanteras hantverkarna en viss minimilön för sitt arbete, men skickliga vävare, som Sixto, Mario och Theofila kan tjäna så mycket som 10 gånger Bolivias minimilön. Allt beror på hur mycket jobb de får in.
 
Vävgruppen tillsammans med paret som driver Ayni Bolivia, organisationen som säljer filtarna.
 
I sommar kommer de vackra filtarna och scarfsarna som Theofila och hennes bröder väver, finnas i Bäckhästens Gårdsbutik. Det finns även möjlighet att få dem skickade, kontakta oss på info@favvotrojan.se så löser vi det!
 
Mer om Ayni 
Ayni är medlemmar i WFTO (World Fair Trade Organisation), vilket innebär att de jobbar för att skapa möjligheter för marginaliserade småproducenter och följer de 10 principerna för rättvis handel. Ayni jobbar väldigt nära sina hantverkare. Eduardo (längst till höger på bilden ovan) berättar för oss att de frågade alla sina hantverkare vad de tycker är det viktigaste med Fair Trade. Svaren överraskade dem lite; före bra betalt och trygga villkor kom nämligen att ha någon att vända sig med stora och små problem. Hos Ayni kan hantverkarna till exempel få hjälp med att kontakta en jurist eller läkare, de kan ta lån utan ränta för att bekosta ett tandläkarbesök eller barnens skolavgifter, för att bygga ut sin workshop, eller egentligen till vad som helst som de behöver. Det här kan tyckas vara små detaljer, men det ger ändå en känsla för hur livet är här, och hur stor skillnad även små förändringar kan göra för att förbättra livsvillkoren.
 
05 Mar '14

Favvo och chokladfabriken.

Posted by HB LoV
"From the trees to the chocolate, we do not collaborate with the producers. We are the producers."
 
Den här fantastiska texten står på baksidan av El Ceibos choklad. We lööv it.
 
Det här är Fair Trade när det fungerar som bäst. Hela produktionen ägs av kakaoodlarna själva, ett kooperativ med 1200 medlemmar. Alla som jobbar i och kring produktionen är odlare eller barn till odlare. Ledningen väljs demokratiskt bland kooperativets medlemmar. När mandatperioden är över återgår ledningen till att - just det - odla kakao. Kooperativet var först i världen att bli certifierat ekologiskt, och chokladen är smaksatt med bolivianska specialiteter som quinoapuffar från Anderna och Uyunisalt från världens största saltöknen. Dessutom är den himlans god!
 
Det går bra för El Ceibo. Faktiskt så bra att de håller på att helt växa ur sina tillverkningslokaler i El Alto. De är i full färd med att färdigställa nya, med ett bättre läge längs den nya vägen som håller på att byggas ner mot Amazonas, där kakaoproduktionen finns, bara 25 mil bort.
  
I lagerlokalen ligger säckar fulla med doftande kakao. Vi frågar om priset som odlarna får, och blir glatt överraskade när vår guide nämner ett pris låångt över världsmarknadspriset. Eftersom två av oss i sällskapet grottat ner oss ordentligt i kakaoodlares villkor i Ghana så sent som i somras passar vi på att fråga om lite allt möjligt. Vi blir mer och mer imponerade ju fler svar vi får.
 
Genom glasrutor får vi se hela processen, från kakaosäckar till påskägg.
 Det är lite svårt att få till några bra bilder genom rutorna, men här ligger det kakaobönor på rostning.
 
Två knoppar beundrar El Ceibos nyaste förvärv - en sprillans ny hydraulisk press, som trycker ut allt kakaosmör från det vi i vanligt tal kallar kakao. 
  
Påskäggsutploppning. En storsäljare tydligen.
 
Rundvandringen avslutades från taket. El Ceibo driver ett kommersiellt center, där kooperativets medlemmar och släktingar till dessa erbjuds bra hyresvillkor på små butiker, där precis allt sälj och köps - en riktig knutpunkt. Just nu håller El Ceibo också på att bygga en hel våning med nya restauranger i samma byggnad, samt en takterrass med utsikt över hela La Paz. Som sagt. Det går bra nu.
 
 
Det enda tråkiga med El Ceibo är att chokladen inte finns att få tag på i Sverige.
Däremot vill vi passa på att varmt rekommendera den fantastiskt goda Mascao från North & South där kakaon kommer från just El Ceibo!
26 Feb '14

Vem stickar Favvotröjan då? Här sitter svaret.

Posted by HB LoV

Mauri är en av de mest erfarna kvinnorna i organisationen, och det är hon som stickar de flesta Favvotröjorna. Till sin hjälp har hon en mindre grupp på fem kvinnor. För att få alla mönsterdetaljer och mått rätt, stickar Mauri först upp en prototyp, som de andra sedan kopierar. 

Mauri tillhör Aymara, ett av Bolivias ursprungsfolk, och bor i El Alto - den snabbt växande staden som breder ut sig på bergsplatån ovanför La Paz. Hon har varit med ända sen starten, när idén om att organisera sig tog form.

Jag frågar Mauri hur länge hon jobbat med Hanne. Hon svarar; Länge, länge. I 25 år minst. Oj va länge säger jag, och dristar mig att fortsätta; Går det kanske för sig att fråga hur gammal du är? Mauri kikar lurigt på mig och säger att, jaa det går för sig! Men något svar får jag inte. Mauri bara fnissar roat åt mina konstiga frågor, och min säkert ganska roliga spanska. 

Vi fortsätter att prata om hur det är att jobba som hantverkare, och vad som skiljer hennes jobb från andra kvinnors. Vi pratar om betalningen, om att ha någon att vända sig till, och om att kvinnorna ofta passar på att äta hemma hos Hanne när de är och hämtar eller lämnar sina arbeten. När jag frågar vad det allra bästa med att jobba med Hanne är, svarar hon: Att jag kan ta med mig garn och sticka när jag vill och var jag vill. Det är en av förklaringarna till den vackra, färgglada tygduken som många kvinnor knyter över axlarna. I byltet finns allt möjligt, påbörjade sticken, ull, mönster, lite mat, en påse kokablad och precis allt annat man kan behöva en dag på stan. Som en väldigt stor handväska. Just idag är Mauris knyte fullt av garn som ska bli Favvotröjor. 

 Dagen närmar sig sitt slut. Tröjorna som hon stickat sen vi träffades sist är tvättade, borstade, stykta och nerpackade i våra ryggsäckar. Det nya garnet är nerpackat i det färgglada knytet. Mauri knyter på sig byltet utanpå den fladdriga sjalen, slätar till de vida volangkjolarna, de långa mörka flätorna och sätter plommonstopen chict på sned. Hon ser precis ut som den typiska cholita som så ofta får representera Bolivia. Jag tar chansen att fråga Mauri en sista sak jag alltid undrat: Hur gör man egentligen för att få hatten att sitta kvar? Mauri fnissar lite igen och svarar att det är jättelätt, man bara sätter den där. Jaha.

 Turid tycker inte det är fullt så jättelätt.

 

 

13 Feb '14

Alpackadalen - platsen där allting börjar

Posted by HB LoV
Alpackaull är ett av världens varmaste material. Inte konstigt, eftersom alpackorna lever i bergen, upp mot 5000 meter över havet. I tusentals år har befolkningen i Andernas högland levt på att föda upp alpackor och odla potatis. Det är inte så mycket annat som trivs i det kärva klimatet. Faktum är att det fortfarande är de viktigaste inkomstkällorna för många som lever på El Altiplano i Bolivia.
 
Alpackadalen ovanför La Paz, där 6000 alpackor betar ute året runt, ligger på 4500 m. ö. h. Det är svårt att se på någon mils avstånd, men bergssidorna är helt fulla med alpackor. Som ni kanske sett på nyheterna är det ganska blött just nu i Bolivia, och det gillar inte alpackor.
 
På vägen mötte vi två svarta lamor i alpackaflocken.
 
Flockens ledare har en tofs på örat. Dit hen går, går alla.
 
Det här är inte ledaren. Än. Söt i alla fall.
 
Alpackaull är varmt, men inte så vattenavvisande. Tur för somliga att det finns många omtänksamma alpackauppfödare - det kan vara skönt med ett litet täcke om det regnar och man är liten.
 
Favvotröjan tillbaks på ruta noll.
 
Matrast i alpackafabriken. Fast det är det ju å andra sidan nästan jämt....
 
...förutom när det är lekdags.
09 Feb '14

Kanske en alpackafilt?

Posted by HB LoV
Om det har vart lite tyst på bloggen, beror det på att vi jobbar på för fullt:
 
Bilden är tagen under ett besök i Aynis butik i La Paz. Ayni är en WFTO - ansluten organisation som jobbar med många olika sorters hantverk, med fokus på handvävda och maskinstickade alpackaprodukter. Vi funderar på att ta in deras fina filtar i sortimentet (se vår Facebooksida). Nästa vecka ska vi besöka väverskorna!
 
Medan hantverkarna stickar upp prover funderar Lova på varianter av ny design och mönster.
 
Vidar och Turid ritar också.